I give up... tror jag. Hejdå!

Har äntligen inskaffat mig dessa fina skor! Därför blir det att leva fattigt ett tag framöver. Stockholmsresan var ju inte heller kostnadsfri eftersom både ett par pumps och ny jacka köptes. Efter imorgon, då jag förhoppningsvis köper mig en ny mobil, så blir det fattigt framöver. Måste ju unna mig något när jag ska jobba hela dagen imon... Peace!

Och jag hatar mig själv för att jag inte var där..... Ska tillbringa hela min nästan lediga sommar till att befinna mig på Råsunda! Klappat och klart. Ska bara hitta en vän som har samma kärlek som mig!
http://www.jojjesplejs.com/

Efter en mycket bra helg i Göteborg så har jag tagit mig samman och kommit ner på jorden igen. Dessa två killar är antagligen delaktiga i detta. Tack för en grym spelning Maskinen! Nu kan jag leva på detta ett tag tills det är dags igen. Jag har iaf funderat väldigt mycket över allt, och insett att livet är alldeles för kort för att trycka ner sig själv och ständigt gå och tänka på allt negativt. Jag kommer nog aldrig ändra mig som person, men jag kommer försöka tänka lite mer positivt över mig själv. Och ta vara på allt som jag faktiskt har! Nog om det snacket, jag har haft den bästa helgen på länge. Den galnaste också för den delen. Tack! Fick dock åka hem med en söndrig mobil och en icke nådig bakfylla. Men så jäva värt!

Vet inte riktigt vilken värld jag lever i. Tror att jag är nån jävla superhjälte som kan få alla i min omgivning att må bra på samma gång. Jag sätter alla jag bryr mig om i fokus, hela tiden. Och jag får alltid stå i samma skugga. Det enda jag vill är att alla runt omkring mig ska må bra, och det vill jag att dom ska göra på grund av mig. Så att jag tillslut inte blir lämnad. Det är jag mest rädd för, att bli lämnad själv. att ha gjort allt för er som jag bryr mig om, men ändå bli lämnad tillslut utan att ens få ett tack för allt tillbaka.

Jag får höra varje dag, av mina sambos här hemma, att jag måste sätta ner foten och sätta mig själv först nu för en gång skull. för det är nu allt börjar, det är nu man inser vilka som är ens riktiga nära och kära. Det är nu man måste börja tänka med sitt ego för att ens framtid ska gå ihop sig. Jag kan inte det. Jag har så svårt för att sätta mig själv före alla andra. Jag vill ju som  sagt bara att alla andra ska må bra.

Ja juste, det där med att må bra. hur mår man då? Jag vågar inte ens visa när jag är ledsen längre, knappt när jag är glad heller. jag anpassar mig för mycket efter omgivningen och allt jag vill är att bara passa in. Men man behöver någon att prata med, någon som lyssnar och inte börjar prata om sig själv utan faktiskt försöker förstå vad man försöker få fram med att öppna sin mun. Mina problem är stora för mig, men det finns såna som har så mycket större problem ändå. Men man måste inse att alla problem är problem, när man mår dåligt så mår man dåligt. även om det finns folk som mår dåligare.. Jag vet!

Jag vill bara härifrån. Bort ifrån allt som har med denna hålan att göra. Jag vill kunna hitta ett ställe där folk faktiskt hittar mig, utan att jag ska behöva gå på jakt efter nån. Jag vill också va den i mängden som blir utpekad och faktiskt utvald till något, bara en gång så jag får känna på hur det är att va speciellt utvald. Tänk er känslan själv när man står där och ser folk lämna en efter en. Man blir utbytt och tillslut är man inte viktig längre, för att det finns någon eller något annat som är mycket intressantare.

Därför måste jag försöka få mig själv att må bra för en gång skull. Kanske ska sätta ner den där foten som jag borde gjort för längesen, kanske borde sätta mig själv i rampljuset för en gång skull, och framför allt tänka på mitt eget bästa. FÖR EN GÅNG SKULL! Inte låta någon köra över mig eller bestämma. Ingen som säger till mig att jag inte kan. Jag vill börja om på nytt, för min egen skull. för att jag ska börja må bra igen. Och en ny start behövs göra på ett nytt ställe. Sålänge jag är kvar här kommer det tyvärr alltid vara desamma.

Här kommer jag alltid bara vara inget märkvärdigt alls, även om man försöker synas och bli omtyckt överallt. Jag är svag, och dom flesta vet mina svaga punkter. Därför vet ni också hur lätt det är att trycka ner mig, för minsta lilla trycker ni ner mig. Ni vet inte hur ont det gör från min sida. Och jag försöker verkligen, försöker att inte känna nånting från något håll. Men det är svårt när känslor tar över. Och det vet ni också. tänk på det innan ni skrynklar ihop mina och kastar dom i soporna.....

Jag vet knappt vad jag ville få fram med detta. Ville bara få ut mig allt någonstans, som vanligt blev det här, tyvärr..... Sätter inom en kort framtid lås och bommar på denna hemsida. Imorgon kommer jag va oense med mig själv om hälften av detta jag skrev. Imorgon, runt 17.00 och 24 timmar framåt skiter jag i allt och alla. Stänger in mig från omvärlden, med en vän. en fin vän. Min vän frida. 24 timmar som jag ska ta väl vara på, med henne.  Godnatt!

Samtidigt som jag inte vill vara ensam, aldrig!
är tillbakadragen, fundersam, snurrig..
Ändå vet jag precis vad jag vill!

Inte nog med att jag sitter med käften full av tandläkarbedövning för att ha lagat två hål idag, så är inte det de värsta... jag känner mig så sjukt jävla ensam, helt plötsligt förstår man hur mycket man uppskattar sin mor och far och för att bo hemma. Tänker aldrig flytta hemifrån, och isåfall inte själv. Never ever! Jag har ett stort berg med plugg som jag måste ta tag i, längtar så efter student och allt vad det innebär. Ändå vill jag verkligen inte sluta skolan, har sån ångest över att jag både är skollös och arbetslös om två månader, som det ser ut nu... Jag kommer sakna skolan (trodde aldrig jag skulle säga det). Tankar snurrar omkring i mitt huvud och jag saknar min vän Frida! Lite positivt i allt det negativa nu är att jag faktiskt börjar känna något igen, och då menar jag inte för att bedövningen börjar släppa. Utan något mycket mer positivt. Jag älskar känslan! Något mer positivt är att det är fredag imorgon, och att min kära familj kommer hem.... Och även Fridis!

Att få vakna upp med ett leende på läpparna igen är sån jävla bra start på dagen!
Även om vädret är sjukt tråkigt, och även om jag sitter här i min ensamhet...
Hade tänkt plugga idag, sista lovdagen.. Första gången denna terminen som jag faktiskt ska plugga.
Shit, Hur gör man?!