Tadaaaaa! Vi gjorde det, kanske inte så förvånat med att resten av gänget klarade av det men jag trodde aldrig jag skulle våga GÅ upp hit på 669 meters höjd. Det är bland det jobbigaste, läskigaste och mest fantastiska saker jag utsatt mig för här i livet. Men så jävla värt all rädsla och kämpade när man väll kom upp. Finns inga bilder i världen som kan göra utsikten rättvisa. Och det som är värt att nämna här är att jag inte tvekade en sekund på att fortsätta upp. Även när stigen tog slut och man själv fick hitta en väg upp, bland en massa stenar och berg så fortsatte jag. Det som också är värt att nämna är att jag inte kommer bli en bergsklättrare i framtiden, eller kanske inte ens utsätta mig för nåt sånt här mer igen. Men just där och då var det värt det. Nästa berg vi ger oss upp på är med linbana, till taffelberget. Men innan dess ska vi imorgon hälsa på pingviner och åka på roadtrip till olika stränder. Har jag sagt att jag älskar semester? Och att resa? Och att utforska världen? Nu har jag gjort det i så fall. Godnatt1