Höggravid och sista arbetsdagen.

Vad bra det gick med att uppdatera här under denna graviditet. Nu är jag liksom inne i vecka 38 och bebisen kan komma när som helst. Jag hoppas verkligen det blir när som helst nu, för jag är så svullen om mina fötter och ben så jag kan knappt vara ute. Det börjar bli riktigt tungt och jag sover dåligt om nätterna. Har dessutom fått springa på toa idag då jag inte fick behålla min frukost :):):) Det där med kräk kan jag konstatera att det inte är något jag har saknat.... Men annars mår jag faktiskt väldigt bra, oförskämt bra ibland kanske.. Jag är super trött och orkar inte aktivera mig så mycket om dagarna, men det är väll kroppens sätt att förbereda sig på antar jag.. Jag gör även min sista halvtimme på jobbet idag, även om jag sitter hemma.. Så i eftermiddag börjar min föräldraledighet och det känns så konstigt. Hade jag vetat för tre veckor sedan när jag bestämde mig för att gå hem idag, att det inte skulle kommit någon bebis än, så hade jag jobbat en vecka till. Får lite panik av tanken att jag nästa vecka ska vara innanför dessa väggar utan att ha något att göra om dagarna... Det har varit väldigt tacksamt att kunna jobba såhär långt in i graviditeten. Dagarna har liksom gått lite snabbare i vår karantän bubbla. Men nu hoppas vi som sagt att det blir bebis nästa vecka och att allt går bra. Ska bli så spännande att se vad det är för liten gosis som bakats i magen i 9 månader. Så sjukt att vi snart har en liten människa att ta hand om. Nu längtar vi så så mycket!! Och förresten, mini har fått sin lilla hörna nu i gästrummet. Det blev så himla mysigt och jag har verkligen bara myst runt nu med att tvätta alla kläder och lakan. Vagnen är hämtad och allt nödvändigt är inhandlat. Så overkligt, men vad vi längtar nu!! 

Min babyshower!

Jag är nog fortfarande i chock efter helgens överraskning, och full med lycka och energi i kroppen. Vilka fantastiska människor vi har omkring oss. Jag vet inte vilka ord jag ska använda mig av för att förklara hur tacksam jag är över att ha er i mitt liv. Ni är bäst! Och jag längtar så tills mini får träffa er och växa upp bland så många fina människor.

Jag blev som sagt överraskad i lördags med en babyshower, och jag har nog faktiskt aldrig blivit så överraskad. Jag anade verkligen ingenting och är så imponerad över att alla kunnat hålla tyst om detta haha! Men så tacksam jag är över den dagen, och över er. Kan inte säga det tillräckligt många gånger. När corona är över ska jag krama om er allihop och aldrig släppa taget!!!

Imorgon går vi in i vecka 34, vilket jag tycker är heeeeeeeelt sjukt. Jag som skulle uppdatera här vecka för vecka, det gick ju sådär haha…. Mycket har hänt sen sist här, bland annat har vi varit på 3D ultraljud vilket var så mysigt då Filip fick följa med. Sjukt hur dom kan få fram såna bilder på en bebis i magen. Vi beslutade faktiskt oss för att inte ta reda på könet, men vi har dock ändrat oss om vad vi tror det blir, Filip tror tjej och jag tror kille. Längtar så tills vi får veta!

Men jag mår bra nu till skillnad från sist. Inga kräkningar sen några veckor tillbaka och det är jag så tacksam över.  Jag är bara väldigt väldigt trött…. Sover gärna så fort jag får en stund över, jag sover väldigt dåligt om nätterna och mina ben sticker så jag håller på att bli tokig. Känns som att jag suttit på ett flygplan i en månad… Har lite ont i ryggen och mina fötter värker och är svullna. Men som sagt annars mår jag bra. Så jag ska försöka njuta nu sista veckorna och gosa med min stora mage. Kan tänka mig att det kommer kännas konstigt utan den sen haha.

Annars lever jag i ett ständigt kaos här hemma, vi renoverar köket och har gjort sen en månad tillbaka. Därav grejer överallt. Men det börjar sakta men säkert bli färdigt det projektet nu. Det kliar i mina fingrar angående barn rum som vi inte ens har börjat med. Så det får bli mitt projekt denna långhelg tror jag. Även om det är några veckor kvar till minis ankomst så kan det ju faktiskt hända när som helst nu. Du får stanna kvar i min mage några veckor till, men kom gärna lite tidigare :) 

PS. Hur kul att en av mina bästisar är gravid samtidigt? Det skiljer bara 6 veckor mellan oss och jag är så lycklig över att ha haft någon att prata med och som förstår precis vad man pratar om. Med alla dessa hormoner och humörsvägningar, och orken. Tänk vad vi ska mysa runt med våra barnvagnar i sommar, och att våra barn redan har en bästis innan dem ens vet det själva. DRÖM! Så tacksam för livet!!!! 


En helg med solsken!

När vi insåg att det kanske var sista helgen på ett tag med minusgrader och sol packade vi snabbt ihop väskorna i lördags och åkte till Halmstad. Dit vi flyr när vi behöver ha ny energi. Vi har många gånger pratat om att kanske flytta dit någon dag, men kommer fram till att vi inte vill ta bort den där känslan av att just komma bort hemifrån.. Men i mitt huvud flyttar vi snart till Stockholm som jag sagt i så många år haha! 
 
Men vilka dagar vi fick i helgen, om det hade varit garanti med några minusgrader, snö och sol varje vinter så hade jag nog inte tyckt den här årstiden är så dum. Och helst att det ska komma i november-december, kanske lite in på januari också. Men helst hade jag velat ha sommar och varmt året runt... 
 
Vi har som ni ser vandrat, och vandrat, och vandrat dessa två dagar och sugit in solen och luften. Ätit soppa ute på klipporna och pratat massa bebis. Det är ett återkommande samtalsämne just nu och vad man än pratar om så kommer mini in i samtalet. Det myset hörni. Till och med alla hjärtans dag presenten det här året fick bli till mini, men lite till Filip också. Jag har köpt det första bebis plagget i form av en tottenham body. Det är så litet och gulligt. Så nu gick nog startskottet för att börja handla kläder haha! 
 
Imorgon går vi in i vecka 22 och jag kräks fortfarande emellanåt. Fick dock ett uppehåll på 15 dagar så det är lite lugnare nu :):):):) Vi var på vårt andra ultraljud förra veckan och allt såg bra ut. Men vad det är för en liten människa som finns i magen får vi inte veta förrän det är dags att titta ut. Vi har dock bokat in ett privat ultraljud i början på april, för att Filip ska få hänga med. Men jag tror ändå vi håller oss med könet tills födelse. Så spännande!!  

Mini ♡

Vi ska ha bebis!!!

Det känns så overkligt att prata öppet om detta nu, som varit vår lilla hemlighet sen i början på Oktober.  Men nu går det nästan inte hålla det hemligt längre, för nu ser jag inte bara tjock ut utan nu börjar det bli en liten kula. Det har dock varit svårt att smyga med det på jobbet, eftersom jag mått väldigt dåligt och behövt springa på toa varje morgon sen vecka 7… Så nu vet alla varför jag betett mig lite konstigt i höst och vinter haha!


Så hur mår jag? 
Tackar som frågar, jag började som sagt kräkas i vecka 7 och gjorde det varje dag fram till vecka 15 ungefär. Därefter har det varit någongång i veckan, typ varannan dag… Har trott flertal gånger att nu jäklar vänder det. Men icke… Och det fick jag tro i hela 10 dagar denna gången, innan jag idag började min morgon med att kräkas. Och även lunchen har jag inte fått behålla idag. Men jag kämpar på. Jag sover mestadels av min lediga tid, har aldrig varit såhär trött och aldrig sovit efter jobbet på eftermiddagarna. Nu är det rutin. Min hy har varit ka-ta-strof fram till nu ungefär. Jag som aldrig annars har haft dålig hy har fått lägga en förmögenhet på olika ansiktstvålar och krämer. Men nu hoppas jag att det där gravid glowet ska komma som man tydligen ska få..

Så vad har hänt dessa första veckor? 
Jag har såklart varit hos barnmorskan några gånger, gjort ett ultraljud och lyssnat på väldigt mycket gravid poddar. Jag har ju förstått att vara gravid under corona inte ger den där helhetskänslan som vi i vanliga fall, utan en pandemi, skulle känt. Filip får inte följa med på några besök, vilket gör både lite ont i hjärtat och stress i kroppen. Man känner sig faktiskt väldigt ensam och lite förvirrad av att behöva gå själv. Och det som gör mest ont att han inte får vara med på är ju såklart ultraljuden.. Nästa vecka ska vi på det stora ultraljudet, där vi kan få reda på kön. Hade Filip fått följa med, så hade vi tagit reda på könet. Nu gör vi nog inte det.. Men vad det än blir är det så välkommet! Jag tror på tjej och Filip tror på kille, såklart haha..

Så, idag går jag alltså in i vecka 19. Om en vecka har halva tiden gått vilket känns så sjukt. Har denna första halvan gått fort så antar jag att det kommer gå ännu fortare nu resterande 20. Jag hoppas bara att smittspridningen lugnar ner sig. Så vi slipper sättas i karantän flera veckor innan beräknad födelse senare i vår, och så jag som gravid vågar mig ut för att inhandla bebis saker.. Vi kommer ju som sagt behöva köpa rubbet. Jag skulle även behöva åka och shoppa kläder till mig själv också. Det är inte mycket som passar i garderoben just nu. Än så länge lever jag i mjukisbyxor och stickade tröjor, eftersom jag jobbar hemma och har gjort det sen efter jul. Ni förstår ju att jag känner mig lite isolerad då va. Är lika glad som en hund hade varit varje gång Filip kommer hem efter jobbet och jag äntligen får prata med någon… Men om två veckor ska jag nog tillbaka till jobbet och jobba på plats fram tills det är dags för mammaledighet. Det är så sjukt och så overkligt att skriva om detta. Tycker det fortfarande är overkligt att det växer en människa i mig.. Och nästa torsdag ska jag få se lilla mini i magen igen. Så overkligt som sagt, men vi är så lyckliga och så tacksamma. Tack livet!!


Årsresumé 2020

 
När året inte riktigt blev som det skulle... Tänk att jag på riktigt trodde att vår London resa skulle bli av när jag skrev det förra inlägget, för snart ett år sedan. Lite visste vi då, att det bara var början av avbokade saker och en förändring i vår livsstil. Så vad gjorde vi 2020? Vår Londonresa blev ju som sagt avbokad så vi tog resepengarna därifrån till att lägga ny uppfart. Det slutar alltid med att nöjespengar går till huset känns det som :)))) Herrejävlar vad vi slet med dessa stenar, för en gång skull var jag faktiskt ganska delaktig i det projektet. Tro det eller ej... Även om Filip gjorde rätt mycket själv. Men sten för sten la vi ut och bankade ner. På 5 dagar hade vi (Filip) tagit bort asfalten, jämnat ut uppfarten, och lagt alla dessa stenar. Vad kul tänker ni som fortfarande är kvar på den här sidan att jag efter ett år ägnar ett inlägg åt en garageuppfart :). 
 
Men vi gjorde ju faktiskt lite skoj förra året, även om vi var väldigt noga med att följa alla rekomendationer och stängde in oss på helgerna ganska mycket.. Filips födelsedag firade vi på tylösand, även årets varmaste dag. Helgen efter var det midsommar och efter allt kaos och ångest med hur det skulle firas så bokade vi spa även den helgen, i sista sekund verkligen.. Tror till och med vi bokade på självaste midsommar. 
 
Det blev semester och vi flyttade ner till Halmstad. Vi som skulle börjat vår semester med en vecka i Spanien fick även där en avbokad resa och tänka om .
Ett obligatoriskt besök i vår fina huvustad gjordes också. Turisttomt och väldigt skönt att gå runt i Stockholm. Vi stannade till en natt i fina Trosa innan det var dags att åka till Halmstad igen. Vi avslutade sommaren med bröllop, men inte var det vårt detta året heller... Tror kanske det är jag som får ta tag i det där om det ska bli något i bröllop i framtiden... 
 
Så hur mådde jag 2020? Jag-mådde-skit. Och jag tror att många andra också gjorde det förra året med tanke på omständigheterna. Den ångesten var på en helt annan nivå, det kändes som att jag blivit av med flera år av levnad. Hade panik över att ett helt år kommer gå utan att resa och bocka av saker jag vill göra i mitt liv. Tråkigt att jag la så mycket energi på det, för det kunde ju varit mycket värre. Mycket mycket värre... Alla i min omgivning har fått vara friska, jag har fått jobba hela året utan permittering, jag har umgåtts med min familj mer än vanligt. Och nu när jag ser tillbaka på förra året är jag väldigt tacksam, för allt. För mina vänner, familj, Filip, livet. Har ni hört va, det är nästan alldeles för positivt?! Något väldigt positivt hände i höstas, som fick hela min värld att ändras och min inställning i livet blev en helt annan tanke. Mer om det senare, men kul ska det bli att få skriva om det här. Det är ju som sagt mest för min egna skull som jag fortfarande tittar in här. Med det sagt, så är jag nästan säker på att 2021 kommer bli det bästa året i mitt liv.
Om allt går som det ska. Kommer vara evigt tacksam ifall allt gör det. 

En kväll med Petter!


Dem två tuffaste månaderna är här med över och nu kan man fan börja se ljuset igen. Det här året började helt fantastiskt med vår resa i Sydafrika, men slog till som en käftsmäll när vi kommit hem. Har nog aldrig varit med om en segare start. Mina nyårslöften det här året var att må bra, knuffa bort ångesten som hälsar på mig ibland, prioritera mig själv lite mer, spara pengar och sluta bita på naglarna. Har inte lyckats hålla ett enda av dessa löften. Men det är väll de nyårslöften är till för brukar man väll säga.... Därför var den här helgen så jävla viktig för min inre frid. En helg på hotell med Filip. Den människan som får stå ut med mig och mina sammanbrott varje dag. Det älskar jag honom för. Därför ville jag visa min tacksamhet, som man bör göra oftare. Sanningen är dock att han fick detta i julklapp av mig och den här helgen kom som sagt lägligt. Julklappar som man ger bort men som man själv får vara med och uppleva är ju fantastiskt trevligt. En annan människa som också är fantastiskt bra är ju Petter. Tack till honom för lördagens häng. Tack teaterkällaren för den godaste entrecote jag någonsin ätit. Tack Filip tack till mig själv och tack livet. Amen. Nu blickar vi som sagt framåt för dem närmaste veckorna händer massa kul. Håller tummarna för att Corona viruset inte tvingar oss att avboka våran London resa om en månad!! Förlåt om jag låter jävligt bitter här ofta, Jag är inte så bitter som jag låter :) 

Kruger national park!

Tillbaka till verkligheten efter livets jävla resa. Jag känner mig helt tom efter dessa två veckor. Det gör jag alltid efter att ha kommit hem från resor men aldrig som den här gången. Jag har verkligen levt livets liv under 14 dagar i Sydafrika och ville inte åka hem. Jag var inte klar där!  Det landet har verkligen fångat mig. Miljön, maten, människorna, DJUREN! Jag visste ju att det här med att bo ute i bushen och safarin skulle bli helt magiskt. Men alltså jag är nästan mållös efter dem dagarna. Fan vad världen är häftig. Jag vill bara ha mer av sånt här. Hade jag varit några år yngre hade jag tvingat med Filip på volontärarbete runt om i världen bland människor och djur. Kanske är aktuellt när vi blir pensionärer och har all tid i världen haha..

Men som sagt, dessa dagar i Krugerparken är något som verkligen satt sig i hjärtat på mig. Att få se dessa djur i sitt ”egna hem” med allt vad det innebär. Att få sova mitt i djungeln bland massa vilda djur utanför och att få gå upp och äta frukost 05:00 med apor runt omkring sig. Nae men alltså vill föralltid leva så tror jag. Att få se soluppgång och solnedgång i en Jeep i savannen…. Sydafrika är inte färdig med mig, det är en sak som är säker!

En annan sak som är säker är att det blir svårt att toppa den här resan.. Men vi hade inte varit hemma många timmar innan vi hade bokat upp en ny resa. En annan typ av resa med sol och bad i Spanien i sommar. Då fylldes det där hålet lite iaf. Men först kämpar vi i 60 dagar innan vi åker till London. Livet blir lite lättare när man har något att se fram emot. I alla fall för mig! Är spänd på att se vad 2020 har att erbjuda.  

Cheetah Outreach!

Igår var jag med om något av det coolaste i mitt liv. Vi åkte till ett räddningscenter för Geoparder och fick även gå in och hälsa på en av dom. Att vilka fina djur! Nu sitter vi på flygplatsen och ska ta oss till vår sista destination på den här resan - Krugerparken! Det bästa till sist helt klart. Hoppas på att få se många fler häftiga djur. Gott nytt år mina vänner!

Franschhoek!

Igår anlände vi till vår nya destination franschhoek. Jag är helt sålt på hela den här grejen, hela det här landet!!! Vi tog det lite lugnt igår när vi kom, la oss vid poolen och utforskade det här mysiga stället. Åt en sen kvällsmat på ett mikrobryggeri och somnade gött efter det. Idag har vi åkt tåg och buss med en så kallad Wine train och provat viner vid olika vingårdar. Och alltså snälla vad trevligt det var. Helt klart en ny favorit syssla på semestern. Ska nog försöka få Filip att vi ska åka på vinterresor i framtiden för det är verkligen livsnjutning på en helt annan nivå. Och det här med vyer, det är så sjukt vackert här så det är nästan overkligt. Man stannar upp ibland och bara tittar runt på dessa fantastiska landskap och försöker ta in att det är på riktigt. Jag älskar Sydafrika och vill helst aldrig åka hem härifrån tror jag. När jag blir stor vill jag ha en vingård i sån här miljö och bara gå runt och mysa hela dagarna med ett vinglas i handen!!!


Table mountain.

Alltså woooow vad världen är häftig på såna här höga höjder. Det kändes nästan overkligt när man stod där uppe på berget och beskådade utsikten. Som en tavla!
Idag var det vår tur att ta oss upp på Taffelberget som ni ser här ovan. Denna gång som sagt med linbana. Gick lite snabbare upp än vad det gjorde i förrgår men vi stod där uppe länge och beundrade det vi blickade ut över. Svårt att ta in allt men jag försökte verkligen njuta för det är inte ofta jag vågar mig upp på höga höjder. Tror kanske höjdskräcken släppt lite efter dessa två berg....

 

Till min stora glädje fortsatte vi sedan till en av stränderna på Clifton beach när vi hade kommit ner på mark igen. Idag är första dagen som vi haft riktigt varmt och solväder. Så vi var snabba med att hyra solstolar och parasoller när vi kommit till stranden. Man har ju alltid hört att solen är extremt varmt här i Sydafrika. Något man kanske inte riktigt tar på allvar förrän det är försent. Ni som känner mig kan nog förstå hur jag ser ut efter en dag under solen.... Imorgon åker vi vidare på nya äventyr. Känns så sjukt att det är sista natten i Kapstaden. Vi kom ju precis???


Cape of good hope.

Idag tog vi oss runt Kapstaden med bil och egen chaufför. På schemat stod det Godahoppsudden och Boulders beach med lite andra snabba stopp på vägen som vår chaufför rekommenderade. Det är ju de här med alla vyer igen. Som jag kommer tjata om mycket men alltså det är så fantastiskt vackert. Man tittar sig aldrig mätt på det!! Vi gjorde ett snabbt ryck vid udden eftersom det började regna rätt kraftigt. Men det sköna med att vara här är att regnet blåser bort lika snabbt. Efter det tittade solen och den blå himlen fram lagom tills att vi skulle besöka pingvinerna. Det är något speciellt med att se sådana djur i frihet och sin normala hemma zon. Något man helst hade velat att alla djur skulle få leva i såklart... vi avslutade med ett sista stopp vid den berömda gatan här i Kapstaden Bo Kaap och alla dess färgglada hus. Tänk att lite färg kan dra till sig så många människor. Tror jag ska försöka övertala Filip att måla om vårt hus hemma i någon rolig färg. Tror inte det kommer gå hem faktiskt.... imorgon är det sista dagen här i Kapstaden innan vi rullar vidare, så imorgon gör vi ett sista försök upp till Taffelberget.


Lions Head!

Tadaaaaa! Vi gjorde det, kanske inte så förvånat med att resten av gänget klarade av det men jag trodde aldrig jag skulle våga GÅ upp hit på 669 meters höjd. Det är bland det jobbigaste, läskigaste och mest fantastiska saker jag utsatt mig för här i livet. Men så jävla värt all rädsla och kämpade när man väll kom upp. Finns inga bilder i världen som kan göra utsikten rättvisa. Och det som är värt att nämna här är att jag inte tvekade en sekund på att fortsätta upp. Även när stigen tog slut och man själv fick hitta en väg upp, bland en massa stenar och berg så fortsatte jag. Det som också är värt att nämna är att jag inte kommer bli en bergsklättrare i framtiden, eller kanske inte ens utsätta mig för nåt sånt här mer igen. Men just där och då var det värt det. Nästa berg vi ger oss upp på är med linbana, till taffelberget. Men innan dess ska vi imorgon hälsa på pingviner och åka på roadtrip till olika stränder. Har jag sagt att jag älskar semester? Och att resa? Och att utforska världen? Nu har jag gjort det i så fall. Godnatt1


Kirstenbosch Botanical Gardens!

Idag turistade vi mestadels på buss med några stopp på vägen. Bland annat på en helt fantastiskt botanisk trädgård, en gigantisk sådan med utsikt över taffelberget och Kapstaden. Vi tänkte först ta oss upp på berget men när vi gick upp imorse såg vi inte toppen för att det var så dimmigt. Så vi fick ändra om planerna och hoppade på en buss istället. Och alltså snälla, Sydafrika kan nog vara ett av dom finaste ställena i världen. Det är så vackert med alla dessa vyer så man tror man drömmer. Ett annat sånt där nypa sig i armen tillfälle idag var maten vi åt ikväll. Jag visste först inte vad jag beställde in förrän efter att jag googlade upp det. Men nu vet jag att en springbock betyder gasell, som typ ser ut som rådjuren vi har hemma. Blev lite tveksam efter den beställningen men wooooooooow vad gott det var. Dom är helt fantastiska på kött här och det är ju ändå något man gillar! Imorgon gör vi ett nytt försök med att ta oss upp på antingen Taffelberget eller lionshead. Hoppas på molnfritt. 

Och förresten, God Jul på er!

 




Touchdown Sydafrika!

Efter 23 timmar av resande anlände vi till detta fantastiska land - SYDAFRIKA! Det är ju så jävla trevligt med semester av alla dess sorter. Men jag tror att den här resan kommer vara bland de bästa resor vi gjort. Jag vågar nästan säga det. Och efter vad Kapstaden bjöd på idag är jag ännu mer övertygad. Vilken helt fantastisk stad. Och mat hallå??? Ingen risk för att gå hungrig under den här resan, eller tappa några kilon heller för den delen haha. Ser så mycket fram emot dessa veckor i detta land. Även om det kommer vara två jobbiga dagar för mig som julfantast att jag inte är hemma, så tror jag att mina nära och kära där hemma tycker det är liiiiite jobbigare att jag inte närvarar i år på två av dom viktigaste dagarna vi har. Tur att FaceTime finns. Julafton imorgon. Jippi.

Årets enda julbord & sjukstuga.

Jag som trodde att det var årets julbord som satt sina spår i lördags, trodde fel. För när jag i tisdags forfarande kände mig bakfull och tung i huvudet insåg jag att jag åkt på den där influensan som alla pratat om hela hösten. Den som jag klarat mig ifrån under dessa månader, och 5 dagar innan livets resa hittade den till mig. Jag har varit sängliggandes i tre dagar och lär nog inte komma upp till jobbet imorgon heller. Att det alltid ska hända något innan jag ska resa, och är det inte innan så är det under. Jag hoppas verkligen att jag piggnar till innan söndag och att jag får njuta av min semester utan att det ska hända något mer. I så fall kan jag ta att jag legat sjuk hela den här veckan....Tills söndag ska jag dricka te och ingefära shots varvat med hostmedicin och ipren. Kanske ringa hit någon som får packa de sista åt mig, Det får nog bli mammas hjälteinsats. Tack till mig själv för att jag lever med mina listor i såna här lägen. 

RSS 2.0