Höggravid och sista arbetsdagen.
Min babyshower!
Jag är nog fortfarande i chock efter helgens överraskning, och full med lycka och energi i kroppen. Vilka fantastiska människor vi har omkring oss. Jag vet inte vilka ord jag ska använda mig av för att förklara hur tacksam jag är över att ha er i mitt liv. Ni är bäst! Och jag längtar så tills mini får träffa er och växa upp bland så många fina människor.
Jag blev som sagt överraskad i lördags med en babyshower, och jag har nog faktiskt aldrig blivit så överraskad. Jag anade verkligen ingenting och är så imponerad över att alla kunnat hålla tyst om detta haha! Men så tacksam jag är över den dagen, och över er. Kan inte säga det tillräckligt många gånger. När corona är över ska jag krama om er allihop och aldrig släppa taget!!!
Imorgon går vi in i vecka 34, vilket jag tycker är heeeeeeeelt sjukt. Jag som skulle uppdatera här vecka för vecka, det gick ju sådär haha…. Mycket har hänt sen sist här, bland annat har vi varit på 3D ultraljud vilket var så mysigt då Filip fick följa med. Sjukt hur dom kan få fram såna bilder på en bebis i magen. Vi beslutade faktiskt oss för att inte ta reda på könet, men vi har dock ändrat oss om vad vi tror det blir, Filip tror tjej och jag tror kille. Längtar så tills vi får veta!
Men jag mår bra nu till skillnad från sist. Inga kräkningar sen några veckor tillbaka och det är jag så tacksam över. Jag är bara väldigt väldigt trött…. Sover gärna så fort jag får en stund över, jag sover väldigt dåligt om nätterna och mina ben sticker så jag håller på att bli tokig. Känns som att jag suttit på ett flygplan i en månad… Har lite ont i ryggen och mina fötter värker och är svullna. Men som sagt annars mår jag bra. Så jag ska försöka njuta nu sista veckorna och gosa med min stora mage. Kan tänka mig att det kommer kännas konstigt utan den sen haha.
Annars lever jag i ett ständigt kaos här hemma, vi renoverar köket och har gjort sen en månad tillbaka. Därav grejer överallt. Men det börjar sakta men säkert bli färdigt det projektet nu. Det kliar i mina fingrar angående barn rum som vi inte ens har börjat med. Så det får bli mitt projekt denna långhelg tror jag. Även om det är några veckor kvar till minis ankomst så kan det ju faktiskt hända när som helst nu. Du får stanna kvar i min mage några veckor till, men kom gärna lite tidigare :)
PS. Hur kul att en av mina bästisar är gravid samtidigt? Det skiljer bara 6 veckor mellan oss och jag är så lycklig över att ha haft någon att prata med och som förstår precis vad man pratar om. Med alla dessa hormoner och humörsvägningar, och orken. Tänk vad vi ska mysa runt med våra barnvagnar i sommar, och att våra barn redan har en bästis innan dem ens vet det själva. DRÖM! Så tacksam för livet!!!!
En helg med solsken!
Mini ♡
Vi ska ha bebis!!!
Det känns så overkligt att prata öppet om detta nu, som varit vår lilla hemlighet sen i början på Oktober. Men nu går det nästan inte hålla det hemligt längre, för nu ser jag inte bara tjock ut utan nu börjar det bli en liten kula. Det har dock varit svårt att smyga med det på jobbet, eftersom jag mått väldigt dåligt och behövt springa på toa varje morgon sen vecka 7… Så nu vet alla varför jag betett mig lite konstigt i höst och vinter haha!
Så hur mår jag?
Tackar som frågar, jag började som sagt kräkas i vecka 7 och gjorde det varje dag fram till vecka 15 ungefär. Därefter har det varit någongång i veckan, typ varannan dag… Har trott flertal gånger att nu jäklar vänder det. Men icke… Och det fick jag tro i hela 10 dagar denna gången, innan jag idag började min morgon med att kräkas. Och även lunchen har jag inte fått behålla idag. Men jag kämpar på. Jag sover mestadels av min lediga tid, har aldrig varit såhär trött och aldrig sovit efter jobbet på eftermiddagarna. Nu är det rutin. Min hy har varit ka-ta-strof fram till nu ungefär. Jag som aldrig annars har haft dålig hy har fått lägga en förmögenhet på olika ansiktstvålar och krämer. Men nu hoppas jag att det där gravid glowet ska komma som man tydligen ska få..
Så vad har hänt dessa första veckor?
Jag har såklart varit hos barnmorskan några gånger, gjort ett ultraljud och lyssnat på väldigt mycket gravid poddar. Jag har ju förstått att vara gravid under corona inte ger den där helhetskänslan som vi i vanliga fall, utan en pandemi, skulle känt. Filip får inte följa med på några besök, vilket gör både lite ont i hjärtat och stress i kroppen. Man känner sig faktiskt väldigt ensam och lite förvirrad av att behöva gå själv. Och det som gör mest ont att han inte får vara med på är ju såklart ultraljuden.. Nästa vecka ska vi på det stora ultraljudet, där vi kan få reda på kön. Hade Filip fått följa med, så hade vi tagit reda på könet. Nu gör vi nog inte det.. Men vad det än blir är det så välkommet! Jag tror på tjej och Filip tror på kille, såklart haha..
Så, idag går jag alltså in i vecka 19. Om en vecka har halva tiden gått vilket känns så sjukt. Har denna första halvan gått fort så antar jag att det kommer gå ännu fortare nu resterande 20. Jag hoppas bara att smittspridningen lugnar ner sig. Så vi slipper sättas i karantän flera veckor innan beräknad födelse senare i vår, och så jag som gravid vågar mig ut för att inhandla bebis saker.. Vi kommer ju som sagt behöva köpa rubbet. Jag skulle även behöva åka och shoppa kläder till mig själv också. Det är inte mycket som passar i garderoben just nu. Än så länge lever jag i mjukisbyxor och stickade tröjor, eftersom jag jobbar hemma och har gjort det sen efter jul. Ni förstår ju att jag känner mig lite isolerad då va. Är lika glad som en hund hade varit varje gång Filip kommer hem efter jobbet och jag äntligen får prata med någon… Men om två veckor ska jag nog tillbaka till jobbet och jobba på plats fram tills det är dags för mammaledighet. Det är så sjukt och så overkligt att skriva om detta. Tycker det fortfarande är overkligt att det växer en människa i mig.. Och nästa torsdag ska jag få se lilla mini i magen igen. Så overkligt som sagt, men vi är så lyckliga och så tacksamma. Tack livet!!
Årsresumé 2020
Ett obligatoriskt besök i vår fina huvustad gjordes också. Turisttomt och väldigt skönt att gå runt i Stockholm. Vi stannade till en natt i fina Trosa innan det var dags att åka till Halmstad igen. Vi avslutade sommaren med bröllop, men inte var det vårt detta året heller... Tror kanske det är jag som får ta tag i det där om det ska bli något i bröllop i framtiden...
Om allt går som det ska. Kommer vara evigt tacksam ifall allt gör det.
En kväll med Petter!
Dem två tuffaste månaderna är här med över och nu kan man fan börja se ljuset igen. Det här året började helt fantastiskt med vår resa i Sydafrika, men slog till som en käftsmäll när vi kommit hem. Har nog aldrig varit med om en segare start. Mina nyårslöften det här året var att må bra, knuffa bort ångesten som hälsar på mig ibland, prioritera mig själv lite mer, spara pengar och sluta bita på naglarna. Har inte lyckats hålla ett enda av dessa löften. Men det är väll de nyårslöften är till för brukar man väll säga.... Därför var den här helgen så jävla viktig för min inre frid. En helg på hotell med Filip. Den människan som får stå ut med mig och mina sammanbrott varje dag. Det älskar jag honom för. Därför ville jag visa min tacksamhet, som man bör göra oftare. Sanningen är dock att han fick detta i julklapp av mig och den här helgen kom som sagt lägligt. Julklappar som man ger bort men som man själv får vara med och uppleva är ju fantastiskt trevligt. En annan människa som också är fantastiskt bra är ju Petter. Tack till honom för lördagens häng. Tack teaterkällaren för den godaste entrecote jag någonsin ätit. Tack Filip tack till mig själv och tack livet. Amen. Nu blickar vi som sagt framåt för dem närmaste veckorna händer massa kul. Håller tummarna för att Corona viruset inte tvingar oss att avboka våran London resa om en månad!! Förlåt om jag låter jävligt bitter här ofta, Jag är inte så bitter som jag låter :)
Kruger national park!
Men som sagt, dessa dagar i Krugerparken är något som verkligen satt sig i hjärtat på mig. Att få se dessa djur i sitt ”egna hem” med allt vad det innebär. Att få sova mitt i djungeln bland massa vilda djur utanför och att få gå upp och äta frukost 05:00 med apor runt omkring sig. Nae men alltså vill föralltid leva så tror jag. Att få se soluppgång och solnedgång i en Jeep i savannen…. Sydafrika är inte färdig med mig, det är en sak som är säker!
En annan sak som är säker är att det blir svårt att toppa den här resan.. Men vi hade inte varit hemma många timmar innan vi hade bokat upp en ny resa. En annan typ av resa med sol och bad i Spanien i sommar. Då fylldes det där hålet lite iaf. Men först kämpar vi i 60 dagar innan vi åker till London. Livet blir lite lättare när man har något att se fram emot. I alla fall för mig! Är spänd på att se vad 2020 har att erbjuda.
Cheetah Outreach!
Franschhoek!
Igår anlände vi till vår nya destination franschhoek. Jag är helt sålt på hela den här grejen, hela det här landet!!! Vi tog det lite lugnt igår när vi kom, la oss vid poolen och utforskade det här mysiga stället. Åt en sen kvällsmat på ett mikrobryggeri och somnade gött efter det. Idag har vi åkt tåg och buss med en så kallad Wine train och provat viner vid olika vingårdar. Och alltså snälla vad trevligt det var. Helt klart en ny favorit syssla på semestern. Ska nog försöka få Filip att vi ska åka på vinterresor i framtiden för det är verkligen livsnjutning på en helt annan nivå. Och det här med vyer, det är så sjukt vackert här så det är nästan overkligt. Man stannar upp ibland och bara tittar runt på dessa fantastiska landskap och försöker ta in att det är på riktigt. Jag älskar Sydafrika och vill helst aldrig åka hem härifrån tror jag. När jag blir stor vill jag ha en vingård i sån här miljö och bara gå runt och mysa hela dagarna med ett vinglas i handen!!!
Table mountain.
Alltså woooow vad världen är häftig på såna här höga höjder. Det kändes nästan overkligt när man stod där uppe på berget och beskådade utsikten. Som en tavla!
Idag var det vår tur att ta oss upp på Taffelberget som ni ser här ovan. Denna gång som sagt med linbana. Gick lite snabbare upp än vad det gjorde i förrgår men vi stod där uppe länge och beundrade det vi blickade ut över. Svårt att ta in allt men jag försökte verkligen njuta för det är inte ofta jag vågar mig upp på höga höjder. Tror kanske höjdskräcken släppt lite efter dessa två berg....
Till min stora glädje fortsatte vi sedan till en av stränderna på Clifton beach när vi hade kommit ner på mark igen. Idag är första dagen som vi haft riktigt varmt och solväder. Så vi var snabba med att hyra solstolar och parasoller när vi kommit till stranden. Man har ju alltid hört att solen är extremt varmt här i Sydafrika. Något man kanske inte riktigt tar på allvar förrän det är försent. Ni som känner mig kan nog förstå hur jag ser ut efter en dag under solen.... Imorgon åker vi vidare på nya äventyr. Känns så sjukt att det är sista natten i Kapstaden. Vi kom ju precis???
Cape of good hope.
Idag tog vi oss runt Kapstaden med bil och egen chaufför. På schemat stod det Godahoppsudden och Boulders beach med lite andra snabba stopp på vägen som vår chaufför rekommenderade. Det är ju de här med alla vyer igen. Som jag kommer tjata om mycket men alltså det är så fantastiskt vackert. Man tittar sig aldrig mätt på det!! Vi gjorde ett snabbt ryck vid udden eftersom det började regna rätt kraftigt. Men det sköna med att vara här är att regnet blåser bort lika snabbt. Efter det tittade solen och den blå himlen fram lagom tills att vi skulle besöka pingvinerna. Det är något speciellt med att se sådana djur i frihet och sin normala hemma zon. Något man helst hade velat att alla djur skulle få leva i såklart... vi avslutade med ett sista stopp vid den berömda gatan här i Kapstaden Bo Kaap och alla dess färgglada hus. Tänk att lite färg kan dra till sig så många människor. Tror jag ska försöka övertala Filip att måla om vårt hus hemma i någon rolig färg. Tror inte det kommer gå hem faktiskt.... imorgon är det sista dagen här i Kapstaden innan vi rullar vidare, så imorgon gör vi ett sista försök upp till Taffelberget.
Lions Head!
Tadaaaaa! Vi gjorde det, kanske inte så förvånat med att resten av gänget klarade av det men jag trodde aldrig jag skulle våga GÅ upp hit på 669 meters höjd. Det är bland det jobbigaste, läskigaste och mest fantastiska saker jag utsatt mig för här i livet. Men så jävla värt all rädsla och kämpade när man väll kom upp. Finns inga bilder i världen som kan göra utsikten rättvisa. Och det som är värt att nämna här är att jag inte tvekade en sekund på att fortsätta upp. Även när stigen tog slut och man själv fick hitta en väg upp, bland en massa stenar och berg så fortsatte jag. Det som också är värt att nämna är att jag inte kommer bli en bergsklättrare i framtiden, eller kanske inte ens utsätta mig för nåt sånt här mer igen. Men just där och då var det värt det. Nästa berg vi ger oss upp på är med linbana, till taffelberget. Men innan dess ska vi imorgon hälsa på pingviner och åka på roadtrip till olika stränder. Har jag sagt att jag älskar semester? Och att resa? Och att utforska världen? Nu har jag gjort det i så fall. Godnatt1
Kirstenbosch Botanical Gardens!
Och förresten, God Jul på er!